Varför vi byggde det själva
Vi driver flera produkter, och var och en har en supportadress. Mejlen hamnade i olika inkorgar, svar gick från olika adresser, och ingen hade överblick över vad som var obesvarat. Ett färdigt supportsystem hade löst det — men vi ville ha ärendena i samma adminpanel som allt annat, med ett konto per produkt och ett flöde vi förstår.
Grunden är enkel: en e-posttjänst som tar emot mejl till en hel domän och anropar en webhook för varje inkommande meddelande. Varje konto i adminpanelen har en egen inkommande adress. Ett mejl till den adressen blir ett ärende, kunden får ett autosvar med ärendenummer och en länk till en portal där hela tråden syns, och handläggarens svar går ut i samma tråd.
Det låter som en eftermiddags arbete. Det mesta av tiden gick åt till det som inte syns: att svaren hittar tillbaka, att autosvar inte startar slingor, och att rätt person står som kund.
Webhooken: verifiera, hämta, spara
Webhooken från e-posttjänsten bär bara metadata — avsändare, mottagare, ämne, ett id. Brödtext, headers och bilagor hämtas i ett andra anrop. Det är en bra egenskap: webhook-anropet blir litet och snabbt, och ni bestämmer själva när det tunga hämtas.
Det första som händer i webhooken är signaturverifiering. Anropet kommer till en publik adress, och utan verifiering kan vem som helst skapa ärenden i ert system genom att skicka en POST. Tjänsten signerar varje anrop med en hemlighet ni delar; kontrollera signaturen innan ni läser en enda byte av innehållet.
Sedan hämtas det fullständiga mejlet, ärendet skapas eller uppdateras, och bilagorna sparas i egen lagring. Bilagor är den del som lättast glöms — och den kunden oftast frågar efter.
Trådning: en svarsadress per ärende
Det klassiska sättet att koppla ett svar till rätt ärende är att tolka ämnesraden: 'Re: Re: SV: [#1042] …'. Det fungerar tills kunden skriver om ämnet, vilket händer hela tiden.
Vi gör i stället så att varje ärende får en egen svarsadress: kontots namn, ett plustecken och en kort slumpad nyckel, på den domän som tar emot mejl. Den adressen sätts som Reply-To i allt vi skickar. När kunden svarar landar mejlet på en adress som pekar ut exakt ett ärende, oavsett vad som står i ämnesraden.
Nyckeln i svarsadressen är medvetet en annan än den som ger åtkomst till kundportalen. Svarsadressen syns i headers på varje vidarebefordrat mejl, och får därför inte vara nyckeln till hela ärendet.
Autosvar utan slingor
Ett autosvar som svarar på ett autosvar är en klassisk katastrof: två system som skickar till varandra tills någon drar ur sladden. Skyddet är två delar.
För det första: märk era egna autosvar. Headern Auto-Submitted satt till auto-replied, plus X-Auto-Response-Suppress, säger till mottagarens system att inte svara automatiskt. För det andra: läs samma headers på inkommande mejl. Ett mejl som självt är automatiskt — Auto-Submitted, Precedence bulk eller list, typiska nyhetsbrevsmarkörer — ska skapa ett ärende men inte få något autosvar.
Autosvaret skickas dessutom på det språk kundens mejl är skrivet på. Enkel språkdetektering på brödtexten räcker långt — en svensk kund som får ett engelskt autosvar undrar om mejlet kom fram.
Fällan: kunden var vår egen no-reply-adress
Efter några veckor märkte vi att vissa ärenden hade vår egen avsändaradress som kund. Orsaken: kontaktformulären på våra produktsajter skickar mejlet i eget namn — från en no-reply-adress — och lägger den riktiga avsändaren i Reply-To. Vi läste bara From.
Det var inte kosmetiskt. Två ärenden hade besvarats, och svaren hade gått till no-reply-adresserna. Kunderna fick dem aldrig.
Lösningen är den som varje mejlklient redan använder: finns Reply-To, och skiljer den sig från From, är det den som är kunden. Regeln behöver inte känna till vilka våra egna relän är, och den fungerar för vilket kontaktformulär eller vidarebefordran som helst. Automatiska larm utan Reply-To står kvar på sin avsändare, vilket är rätt — det finns ingen kund bakom dem.
Skräp, läst och det som gör det användbart
Skräppost är en egen vy, inte ett status. Ett ärende som markeras som skräp försvinner ur inkorgen och räknaren, men raderas inte — en felmarkering ska gå att ångra. Nya mejl från samma avsändare hamnar sedan direkt i skräp, utan autosvar, så att systemet inte artigt svarar en spammare varje gång.
Att öppna ett ärende markerar det som läst. Det låter självklart, men i ett ramverk som förhämtar sidor när muspekaren närmar sig en länk måste man skilja på förhämtning och verklig navigering — annars blir ärenden lästa av att man rör sig i listan.
Behöver ni ett supportflöde som sitter ihop med er egen produkt? Hör av er, så berättar vi mer om hur vi byggde det.
Taggar