Varför vi flyttade
Vår egen sajt låg på Vercel. Vi bygger sedan en tid tillbaka flera av våra kundprojekt på Cloudflare Workers, och det blev svårt att motivera varför vår egen sajt skulle ligga någon annanstans än där vi rekommenderar andra att ligga.
Planen såg enkel ut: byt adapter, peka om domänen, klart. Verkligheten var fyra konkreta stopp. Ingen av dem stod i en snabbstartsguide, så vi skriver ner dem här.
Kort om upplägget: Next.js kör på Cloudflare Workers genom OpenNext, som paketerar appen till en Worker. Databasen ligger kvar i Postgres hos Supabase.
Stopp 1: middleware kan inte köras alls
Vår adminpanel skyddades av middleware — en fil som körs före varje förfrågan och kontrollerar inloggning. Det är standardmönstret i Next.js.
Problemet: i Next.js 16 döptes middleware om och kör numera i Node-miljö, medan OpenNext bara stödjer edge-varianten. Två lager som utvecklats åt olika håll. Det gick inte att tvinga fram — vi försökte, och byggverktyget svarade rakt ut att kombinationen inte finns.
Lösningen blev att sluta använda middleware. Vi flyttade de skyddade adminsidorna till en egen mapp med en gemensam layout som kontrollerar inloggningen på serversidan innan något renderas. Inloggningssidan ligger utanför. Adresserna är oförändrade, skyddet är likvärdigt — och det som blev av med sig var beroendet till ett lager som inte kunde köras.
Lärdomen: middleware känns som infrastruktur men är i praktiken applikationslogik. Ligger den i en layout i stället är den lättare att flytta.
Stopp 2: Prisma pratar inte TCP på Workers
Den här var den verkliga tröskeln. En vanlig databasanslutning öppnar en TCP-socket. Cloudflare Workers kan inte öppna sockets på det sättet.
Vi behövde tre saker samtidigt. Först Cloudflare Hyperdrive, som sitter framför databasen och ger Workern en anslutning den kan använda — plus pooling på köpet. Sedan en driver-adapter i Prisma i stället för standardklienten. Och slutligen ett litet paket som låter drivrutinen använda Cloudflares egna sockets.
Sedan kom en fälla till: Prisma försökte ladda sin inbyggda motor, som inte finns i den här miljön. Felmeddelandet handlade om filsystemsanrop som inte är implementerade, vilket inte alls pekar mot orsaken. Rätt lösning var att inte ange någon egen output-katalog för den genererade klienten och att markera Prisma som externt paket i bygget — då kan byggverktyget anpassa klienten för miljön.
En sista detalj som är lätt att missa: på Workers får en anslutningspool inte återanvändas mellan förfrågningar. Klienten måste skapas per förfrågan. Vi löste det med en tunn omslagsfunktion, vilket innebar att inget av de nästan tjugo ställen som använder databasen behövde skrivas om.
Stopp 3: byggverktyget tog med databasen i webbläsarpaketet
Mitt i migreringen började bygget klaga på att det inte hittade moduler som `net`, `dns` och `fs`. Det är Node-funktioner som inte finns i en webbläsare — och de skulle aldrig hamna där.
Orsaken visade sig vara en enda importrad. En liten hjälpfunktion för att formatera länkar låg i samma fil som databasanropen. En klientkomponent importerade den funktionen — och drog därmed med sig hela databaslagret in i webbläsarpaketet.
Fixen var att bryta ut de rena hjälpfunktionerna till en egen fil utan databasberoenden. Det tog fem minuter när vi väl förstod vad som hände.
Detta är värt att ta med sig även om du inte migrerar någonstans: en `import` är inte gratis. Den drar med sig allt filen råkar innehålla.
Stopp 4: sajten var nere en stund vid domänbytet
När vi kopplade domänen till Workern slutade sajten svara i ungefär tio minuter. Inget var trasigt — Cloudflare höll på att utfärda SSL-certifikatet för domänen, och innan det är klart finns det inget att svara med.
Det står i dokumentationen att det kan ta upp till femton minuter, men i stunden ser det ut som ett haveri. Vi kontrollerade i loggarna att Workern var frisk och att det bara var certifikatet som saknades, och väntade ut det.
Planera in det glappet. Gör bytet när trafiken är låg, och ha kvar den gamla miljön så att du kan peka tillbaka om något faktiskt är fel.
Vad vi skulle gjort annorlunda
Vi skulle testat databasanslutningen först. Alla fyra stoppen utom det sista handlade i grunden om att koden antog en Node-miljö, och det är databaslagret som avslöjar det snabbast. En halvdag på just den biten hade sparat oss omvägar.
Vi skulle också deployat till en tillfällig testadress innan vi rörde domänen. Det gjorde vi till slut, och det var där vi kunde verifiera att databasen faktiskt svarade — utan att någon besökare påverkades.
Var det värt det? Ja. Sajten körs nu på samma stack som vi bygger kundprojekt på, vilket gör att erfarenheterna går åt båda hållen. Men det var en migrering, inte en inställning.
Kort checklista om du står inför samma sak
Kontrollera databaslagret först — det är där de flesta antaganden om Node sitter. Kontrollera om du använder middleware och vad den gör. Räkna med att paketeringen kan behöva justeras för paket som talar med nätverket eller filsystemet.
Deploya till en testadress och verifiera hela kedjan där: sidvisning, databasläsning, inloggning och formulär. Rör domänen sist, och först när testadressen är grön.
Behöver ni hjälp med en liknande flytt? Titta på våra tjänster eller hör av er — vi har gjort den här resan på vår egen sajt och i kundprojekt.
Taggar